Isop.

Botanical name: 

Hyssopus officinalis, L. Tyskl. Isop. Engl. Hyssop. Frankr. Hyssope.

Historik.

Bild 5. Isop. Denna kryddväxt har även trots långvarig odling bibehållit namnet oförändrat.

Isop omtalas redan i gamla testamentet. Den kvast israeliterna använde vid blodbestrykningen före utvandringen från Egypten var bunden av växtens stänglar och med en dylik stänkte även översteprästerna blod på förbundets ark, detta till försoning för folkets synder.

I sin 51:a psalm sjunger David: »Skära mig med isop att jag ren må varda.»

Som synes har växten i äldre tider intagit en bemärkt plats. I munkarnas örtsamlingar kunde få andra ställa densamma i bakgrunden och med säkerhet är det klostrens invånare, som börjat spridningen. Här i vårt land är isopen bofast långt norrut. Den framstående trädgårdsodlaren häradshövding Gustaf Holm kallade växten »Norrlands buxbom».

Utseende.

Blommorna äro till färgen mörkt blåa. Varieteter med röda och stundom vita finnas även, vilka endast förökas genom sticklingar eller delning [Frön fås nuförtiden. -Henriette.]. Bladen äro mörkgröna och försedda med intryckta punkteringar. Höjden är 30 à 40 cm.

Tillhör familjen Verticillatae. Hundrafrövikten är 0,12 gr.

Odling.

Betyget förnöjsam kan utan tvekan givas denna växt.

Önskar man en häck eller infattning av isop, bör jorden först av allt vara ensartad, d. v. s. ej bitvis omväxlande god och dålig. Är jorden kraftig bliver häcken självklart frodigare och kan som en följd därav hållas högre. En låg och tät isophäck är dock vackrast; den bör ej gärna vara högre än 15 cm. Den skall ofta klippas och om möjligt ej användas mer än 3 eller 4 år, efter vilken tid en nyplantering erfordras.

Fröet kan med fördel sås på kalljord, men genom att uppdraga plantorna i bänk vinnas några veckor. Groningen tager tio dagar i anspråk då sådden sker på fritt land. Fem cm. mellan plantorna i häcken är lämpligt avstånd.

Grobarheten hos fröet varar minst 3 år.

Användning.

Kan användas som krydda i soppor och såser. Sin största betydelse har dock växten som häckmaterial och således är den en kryddväxt till prydnad.


Kryddor och kryddodling, 1919, skriven av Pehr Boierth.