Jump to Navigation

We've moved! The new address is http://www.henriettes-herb.com - update your links and bookmarks!

Indiansk krasse.

Botanical name:
[image:19973 align=left hspace=1]

Tropaeoleum majus, L. Tyskl. Kapuzinerkresse. Engl. Indiancress. Frankr. Cresson d'Inde.

Historik.

Kallas även kapusinerkrasse, ett namn, som växten fått efter de bekanta kapusinermunkarna. Dessa munkar bära nämligen en kapuschong, vilken krassens sporrar mycket liknar.

Den indianska krassen växer vild i Peru och infördes till Europa år 1580 av spanjorer. Omkring 1684 kom plantan till Holland och ej långt därefter började densamma spridas till vårt land. Kammecker omtalar indiansk krasse! Johan Ahlichs m. fl. nämna däremot ej ett ord därom.

Det berättas att den store Linnés dotter Elisabet Christina Linnaea först av alla upptäckte den egendomligheten hos blommorna att de mot aftonen efter heta sommardagar blixtra.

Utseende.

Växten är ettårig och tillhör familjen Tropaeolaceae. Blommorna kunna i fråga om färg vara helt olika, till och med brokiga variteter finnas.

Av indiansk krasse gives både uppåtsträvande och nedliggande former. Den så kallade klängande torde vara mest odlingsvärd. Bladen äro saftigt gröna och hava sköldform. Tämligen ömtålig för frost, dock är den något härdigare än bönor och liknande växter. Hundrafrövikten är 10 gram.

Odling.

Här kan ej gärna bliva tal om egentlig odling, kanske i framtiden.

Den indianska krassen finner man vid såväl slott som koja, samma glädje giver den åt alla.

Men huru ofta tillvaratagas växtens mest värdefulla delar, frukterna? Sällan eller aldrig sättes detta i fråga. Varför; är okunnigheten enda felet eller finnas andra orsaker?

Som redan är nämnt, torde den till prydnad avsedda krassen vara tillräcklig även för kökets behov. Skulle större kvantiteter önskas måste naturligtvis en trädgårdssäng offras. Växten är ej fordrande men tacksam för en någorlunda kraftig jord.

Grobarheten hos fröet varar i stort sett endast två år.

Användning.

De omogna och ännu gröna frukterna användas till pickles (pickels), vid inläggning av gurkor samt till kapris. För sistnämnda ändamål läggas frukterna i saltvatten 1 dygn, varefter de fyllas på små glas och överhällas med stark vin- eller spritättika. Sedermera så snart ske kan korkas och hartsas flaskorna, som få stå orörda minst ett år innan de användas. Frukter av indiansk krasse behandlade enligt denna metod utgöra ett förträffligt surrogat för äkta kapris.


Kryddor och kryddodling, 1919, skriven av Pehr Boierth.



Main menu 2