Jump to Navigation

We've moved! The new address is http://www.henriettes-herb.com - update your links and bookmarks!

7. Träjon (Ormkaggen) och Taggbräken. a) Aspidium filix mas Sw. och b) Aspidium spinulosum Sw.

[image:19454 align=left hspace=1]Allmänna kännetecken. äro mångåriga, örtartade ormbunkar af omkring 1 meters höjd med stor jordstam (rotstock) och flere knippevisa, gröna stamblad med fjälligt skaft, kortare ån bladskifvan.

Hos den förra arten, a) äro stambladen flere gånger längre än skaften, bredt lancettlika och parbladigt delade samt med långspetsade, djupt pardelade småblad och aflånga, trubbiga och sågade flikar, medan stambladen hos den senare arten b) äro högst dubbelt längre än skaften, äggrundt aflånga, nedåt knappt afsmalnande, 2—3 dubbelt pardelade och med äggrundt aflång spets och aflånga taggsågade flikar.

De runda sporgömmena, omgifna af en ledad ring, bilda ofta parvisa gyttringar på baksidan af bladen, af hvilka de mindre i regeln äro mot spetsen inrullade. Jordstammen och de nedre delarna af bladskaften äro beklädda med tunna, bruna hinnfjäll.

Växtort. Hvardera arten förekommer öfver hela landet i skogar, företrädesvis på fuktiga skuggrika platser.

Användning, insamling m. m. För medicinskt ändamål användes jordstammen med de vidsittande bladskaftresterna: Rhizoma filicis, hvilka insamlas i september—oktober, rengöras omsorgsfullt och befrias från rottrådar, torkade blad m. m. samt torkas försiktigt—utan att skalas eller sönderskäras—i fria luften på en från sol väl skyddad plats. Roten, som då den är frisk, har en ljusgrön färg invändigt, en svag oangenäm lukt och en söt sammandragande och skarp smak, förlorar genom torkningen 62 % af sin vikt.

Odling. Dessa ormbunksarter äro värda att odlas ej blott, emedan nya förråd af dem årligen måste till apoteken anskaffas, utan ock på grund af att brist på dessa kan uppkomma i trakter, där de insamlas i större mängd. Enligt J. Henrikssons Handbok i odling och fröinsamling af Sveriges medicinalväxter, odlas dessa ormbunksarter antingen genom att utså "frön (sporer) eller genom att af äldre rötter frånskilja de på sidorna af dessa befintliga yngre individerna med vidsittande rottågor och utplantera dem här och där i skogen, helst på humusrika fuktiga ställen, där de sedan efterhand föröka sig. Ifrågavarande arbete utföres antingen tidigt på våren eller om sommaren vid regnigt väder. Vid odling med frön afskäras blad från äldre stånd, då de å bladens baksida samlade fröplättarna (i juli—augusti) äro mogna [Ett svart fröstoft å papper, hvarpå sporbärande blad legat ett eller två dygn utbredda, angifver mognaden.], utbredas med baksidan nedåt på en förut något upphackad, humusrik, fuktig och beskuggad skogsbacke, hvarefter, stenar, trästycken o. d. läggas på bladen, att dessa icke bortföras af vinden."


Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.



Main menu 2