085. Arbutus uva ursi. Mjölon.

Se även 012. Vaccinium oxycoccos. Tranbärs-vext. - 085. Arbutus uva ursi. Mjölon. - 116. Vaccinium vitis idaea. Lingon-växt. - 163. Vaccinium myrtillus. Bläbärsbuske.

Mjölon. Mjölonris. Mjölbär. Linbär. På Finska: Sianpuolain. Kangasparki.

Stjelken är trädaktig och krypande. Bladen glatta och helbräddade. Frukten är ett nedtryckt bär, med 5 rum för frön.

Linn. Flora Su. p. 133. Cl. 10. Decandr. 1:gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 165. Kl. 7. Tiomänn.
Murr. App. Med. T. 2. p. 54.
K. Vett. Akad. Handl. 1753. s. 123.
Patr. S. Hush. Jurn. 1777. Febr. s. 86.
Fischerstr. Ekon. Dikt. 1. Del. s. 152.
Pharm. Uv. ursi folia.

Mjölon är en i hela Europa, Island, Sibirien och Amerika allmän växt, som trifves bäst på torra skogsbackar och blommar i Maj eller Juni. Den liknar Lingon (Vaccinium Vitis Idaea); men dess ständigt gröna blad äro tjockare och vid basen smalare samt utan punkter på undra sidan. Blomfodret är 5flikigt, Blomkronan är ägglik, fästad under fruktämnet och har 10 ståndare. Bäret är torrt, mjöligt och smaklöst, hvarigenom Arbutus egentligen skiljes från Andromeda, som har fröhus (capsula); ifrån Vaccinium, som har äfven bär, skiljes detta slägte genom sitt bär, sittande ofvanpå blomfodret. De stånd som vuxit i solskenet äro till läkmedel bättre än andra.

— Liksom de öfriga af plantae bicornes, till hvilken flock äfven denna räknas, fortplantas den svårligen med frön.

Bladen ha i början en sammandragande, sedan en angenämt bäsk smak. Stjelkarna och i synnerhet barken äro mest adstringerande. Ibland stenlösande medel, som fordom mycket omtalades, intog Mjölonväxten ett betydligt rum. Dess förvärfvade anseende minskades sedermera genom förnyade försök, hvilka icke alltid gåfvo samma utslag. Emedlertid kan det icke nekas, att bladen lindrat plågorna och kanske stundom botat åtskilliga fel i urinvägarna, t. ex. urinstämma, svårighet att låta urin, blodig urin, sten- och grusplågor, blåsans lamhet (paralysi) m. m. Men att dess bruk icke verkat någon upplösning af sten i blåsan, har Gen. Dir. och Komm. af Acrel funnit vid undersökning efter patientens död. Bladen torkade gifvas i pulverform till 1 skrupel, ½ qvint. eller 1 drakme i dosis, ett par gånger om dagen; äfven kunna de brukas såsom té till infusion och till dekokt. Till infusion tages vid pass 2-5 drakmer till 1 qvarter kokhett vatten; men igenom afkokning fås mesta kraften. Af mogna bären torkade ges i pulver i eller i skrupel, och om de kokas, helst färska, fås en dekokt, som liknar vanlig sirap. Sockerämnets närvaro ger tillkänna, att af bären äfven kan tillredas ättika, då de med vatten i vederbörlig värme få undergå sur eller ättike-gäsning. De ätas rå, icke endast af fåglar, utan af Ryssar, Lappar och fattiga, ehuru osmakliga. För 60 år sedan vid pass, inkommo Mjölonblad från Amerika, såsom en förträfflig tillblandning i röktobak, hvartill de rätt väl kunna användas.

— Vid garfverier brukas denna lilla buskart med fördel; små skinn, såsom af kalf och dyl. kunna garfvas endast med blad och stjelkar af växten; till större hudars beredning blandas de med barken af Ek och Björk. Garfämne finnes hos nästan alla växter af denna naturliga örtflock (plantae bicorn.)

— På ylle som betas i alunvatten, sätta blad och stjelkar grå färg, och om jern tillsättes, t. ex. jernvitriol, blir färgen svart; är godset förut i kyp blåfärgadt, samt sedan kokadt med vitriol och något vinsten, så får det vacker kastorsvärta under kokning i dekokt af Mjölon, med tillsats af något krapp (Rubia tinctoria) se Ekon. Dikt.

— På de nära under jordytan liggande grenarna, i synnerhet på fuktiga ställen, finnes ofta en färg-insekt, Coccus kallad, som ger äkta röd färg, lik den Amerikanska Konsjonellen. Der de finnas i någon myckenhet, böra de samlas och genast i ugn torkas, för att till färgning kunna förvaras.

Tab. — fig. a. blomman öppnad — b. blomfodret och pistillen — c. en ståndare förstorad, med sin 2hornade knapp (anthera bicornis) — d. blommans håningshus — e. frukten, som är bär.

Tillägg, vol. 2:

Nr. 85. Mjölon. Diss. de Arbuto. U. U. Auctore J. A. Murray. 1765. 4:to.
— K. Vett. Akad. Handl. T. 4. s. 294.
— Fischerst. Ekon. Dikt. T. 4. p. 192. Bären krossas, kokhett vatten slås på och kärlet tilltäppes; sedan silas saften ifrån, kokas i stengryta till siraps stadga, då den uthälles i stenburk för att förvaras och nyttjas såsom vanlig sirap. Af ett qvarter bär fås ¼ qvarter god mjölon-sirap.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.