075. Hypericum perforatum. Prickig Hyperik.
Prickig Hyperik. Johannis-ört. Pirken. På Finska: Sianveriheinä. Kakosen-ruoho.
Örtstjelken är rak, grenig och otydligt 2äggad. Bladen äro trubbiga, med genomskinliga prickar. Blommorna ha 3 pistiller och många ståndare, som nedtill äro i 5 stammar hopväxta.
Linn. Flora Su. p. 265. Cl. 18. Polyadelph. polyandr.
Liljebl. Sv. Fl. s. 219. Kl. 9. Mångmänningar.
Murr. App. Med. T. 3. p. 518.
Hellen Diss. de Hyperico. Praes. Linnaeo.
Pharm. Hyper. Herba, Flores, Semina.
Hyperiken trifves bäst på ängsbackar, är temligen allmän, har mångårig rot, och blommar i Juli ell. Aug. månader; har 5deladt blomfoder och 5bladig blomma; fröhuset har 3 rum för många små bruna bäska frön. Vid rötterna fäster sig stundom en insekt, kallad Coccus, lik den Polska (Cocc. polen.), som fås på roten af Scleranthus perennis, och med hvilken ylle, silke, tagel m. m. kunna färgas; utan tillsatser ger den karmosin-färg.
Af många anses denna och den Hyperiksarten, som har fyrkantig stjelk, att äga lika egenskaper. De genomskinliga prickarna på bladen af denna art, synas stundom svarta, och innehålla ett kådigt hartsämne, som i förening med åtskilliga saker tjenar till färgning. Blomknippena och en del af stjelken samlas till detta ändamål kort före blomningstiden, torkas och förvaras; när yllegodset är betadt i alunvatten och torkadt, kokas sedermera Hyperiken i vatten, och godset lägges deri.
— Hela växten är bäskaktig, något sammandragande och balsamisk; till läkmedel är blomvippan förmodl. bäst. En tid trodde man, att växten kunde, såsom té brukad, bota invertes sår, t. ex. i njurarna och blodspottning m. m.; åtskilliga exempel anföras om lungsiktiga, som med vin-infusion på örten sägas blifvit kurerade, och härtill nyttjade man en handfull af blommorna, som kokades i 1 stop, helst spanskt vin, tills hälften återstod; dosis häraf var ½ qvart. morgon och aft. Emot utvertes skador nyttjades tinkturer, plåster, salfvor, oljor m. m., beredda af Hyperiken. Det sistnämda medlet fås, om blommorna i täppt käril och digestionsvärma (vanlig kakelugnsvärma) någon tid förvaras i bomolja. Denna Hyperiks-olja, förenad med kamfert-spiritus, är nyttig att ingnida i huden emot reumatisk värk, utan feber. Brännvin, hvari blommorna legat, får röd färg, och anses att vara helsosamt. Fordom ägde Hyperiken stort anseende, och man omtalade den som ett säkert medel för dem, som af onda andar troddes vara besatte (en art galenskap eller mani), hvarföre den fick namnet Fuga Daemonum. Nu för tiden nyttjas den sällan i sjukdomar, och förmodligen aldrig emot onda andar.
Tab. — fig. a. pistiller och fruktämne — b. fröhus — c. frö — d. ett frö förstoradt.
Tillägg, vol. 2:
Nr. 75. Prickig Hyperik. K. Vett. Akad. Handl. 1745. s. 250. Till färgning tagas knopparne och en del af stjelkarne nyss förr än de blommat, och torkas. Yllegodset, som man vill färga gult, betas först i alunvatten och torkas efteråt. Sedan lägges jemte godset, Hyperiken i samma alunvatten och kokas till dess det blir gult.
Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
