004. Leontodon taraxacum. Maskrosor.

Botanical name: 

004. Leontodon taraxacum. Maskrosor. Lejontand. Smörblomster. Skallnacke. Munkhufvud. Kopiss. Eggblomster. — Troldkonerskoer. Hästblomster. På Finska: Maitiainen. Woikaunu. Porhopä, Häkki villapää.

Stängeln är ihålig och trind. Bladen kransåglika (runcinata) och glatta, gå ifrån roten. Blomfodrets nedra fjäll tillbakaböjda.

Linn. Flora Su. p. 270. Cl. 19. Syngenesia. Polygam. aequal. —
Liljebl. Sv, Flora, s. 339. Kl. 15. Svågrar. —
Murr. App. Med. 1. p. 105. —
Retz. Fl. oec. s. 353. —
Pharm. Suec. Taraxacum. Radix, Herba.


Blommar om våren, ehuru man äfven stundom hösttiden får se nästkommande årets blomknopp framlockas af solvärmen och utspricka. På öppna och mot solen liggande ställen träffas den ymnigt. Medan dess frön qvarsitta på blomfästet, formera de med sina fjun ett klot, som på skämt kallas kavaljers-paroll.

Hela vexten, och i synnerhet roten, som är mångårig, hyser en besk mjölkfärgad saft, och anses i allmänhet som lösande och urindrifvande. I detta afseende kan af friska saften, om våren utpressad, med nytta tagas 1½ uns två till tre gånger om dagen. Denna saft kokad och ensam eller med mjölkvassla, invertes brukad, har drifvit njursten, botat gulsot, vattensot, mjeltsjuka, samt tillsammans med Jordröks-saft (Succus Fumar. offic.) äfven svåra utslagssjukdomar; färsk eller rå struken på hvitögat, har den borttagit fläckar. De späda bladen, plockade först om våren, ge en helsosam sallat under namn af Pis-en-lit. För detta ändamål uppgräfvas rötterna om hösten och insättas i drifhus, der de gro om vintern; den uppstigande brodden betäckes för dagsljuset, hvarigenom den bibehålles gul och späd. Om rötterna kokas i vatten, spadet silas och långsamt inkokas, fås ett extrakt, som, till ett téskedblad om morgnarne tagit, gjort utmärkt gagn i krämpor af vätskornas hindrade omlopp, i synnerhet i underlifvet och dess körtlar. I tärningar skurne, torkade och brände, kunna rötterne äfven nyttjas såsom Kaffe. Vexten skall vara mjölk-ökande för kor och förtäres af dem med begärlighet; kallas derföre på några ställen Mjölktistel, Mjölkgräs.

Tab. Vexten i blomma och frö, efter nat. — a. en af de yttre blommorna. — b. en af de inre.


Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.