127. Veronica Beccabunga. Bäckabunga.

Se även #127. Bäckabunga. Veronica Beccabunga. - #159. Erenpris. Veronica officinalis.

Bäckabunga. Källportlak.

Örtstjelken är krypande. Bladen aflångt äggrunda, platta, saftfulla, släta och glänsande. Blommorna sitta i spirlik klase (corymbosoracemosi).

Linn. Fl. Su. p. 5. Cl. 2. Diandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 9. Kl. 2. Tvåmänningar. 1:qvinn.
Murr. App. Med. T. 2. p. 208. Pharm. Beccab:ae Herba.

Bäckbungan är en vattenväxt med mångårig rot, allmän i små rännilar, i synnerhet i källvatten, som antingen alldeles icke eller svårligen om vintern fryser. Blomningstiden är i Juni eller Juli. Stjelkarne äro trinda, och ligga i vattnet. Bladen ha korta bladstjelkar, äro trubbiga, mer och mindre tydligt sågtandade, mörkgröna och något köttaktiga eller saftiga. Blomklasarnas (racemi) stjelkar utgå parvis, midtemot hvarann från bladfästen. Blomskärmarne äro smala, lansettlika och kortare än de små blomstjelkarne. Blomfodrets flikar äro spetsiga. Fröhusen sitta mest 2 och 2 tillsamman.

— Ibland de konstiga Örtklasserna är Tvåmänningarnas, icke talrik; men slägtet till hvilket denna räknas, har många arter, som alla hafva 4klufven, platt (rotata) blomkrona, hvars nedersta flik af de 4, är smalare än de öfriga; och fröhuset, som har 2 rum, sitter öfver blommans fäste.

— v. Linne kallade naturliga Örtflocken, till hvilken Bäckbungan och de öfriga Veronikarterna räknas, pl:ae Personatae, af den likhet han trodde sig finna emellan blommans utseende och en mask eller mennisko-ansigte.

Färska örten smakar vattenaktig, något bäsk, men knappt sammandragande, och blandas derföre vårtiden bland andra tjenliga växter till sallat. Äfven kan den förenas med verksammare skörbjuggsörter, såsom med Kokleari (N:o 87) och andra dylika, samt i sådant afseende förtäras. För öfrigt är intet synnerligt märkligt att i medicinskt afseende anföra om denna växt.

— Som den träffas grön i källor, äfven under snön, kan den vintertiden hämtas och brukas till sallat.

— Mest alla hemtamda kreatur äta den, utom fåren, och som det är en vattenväxt, skulle den ej heller för dem, som så lätt få flera slags vattensot, vara nyttig.

Tab. — fig. a. Pistill och fruktämne. — b. en blomma. — c. blomfoder. — d. fröhus och e frön; allt förstoradt.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.