Rötter.

Du trodde kanske att säsongen för örter är över, nu när träden tappar bladen och det är regn och rusk. Nej, så lätt slipper en örtintresserad inte till sin välförtjänta vintervila. Nu är det dags att gräva rötter. Vilka örter, och till vad? Jo, det är enkelt:

Nässlor för milda prostatabesvär

Nässelrötterna är gula och långa och besvärliga att reda ut, men om karln i huset stiger upp varje natt för att urinera kan det vara värt besväret. Du har säkert ett nässelställe nära till hands, och om du inte har det kan du fråga grannen. Gröna nässlor skall ju inte plockas på för frodig jord (från kompost eller liknande), men den regeln gäller inte för rötterna.

En spade kan vara bra att ha, då får du längre rotbitar. Och handskar är ett måste - fastän roten inte biter så gör blad och stjälkar det, senast när du sköljer dina nässelrötter.

Skär av allt grönt från rötterna, skär dem i 5 cm bitar, och om de är mycket tjocka kan du ännu klyva dem så att de torkar fortare. Sätt rötterna i glasburk när de är så torra att de inte böjs utan bryts. Ge sedan vid behov ett nässelrotste 1-2 gånger per dag: koka upp 1-2 teskedar torkade nässelrötter i 2,5 dl vatten, låt koka i 10 minuter, låt dra i 10 minuter till, sila, och servera.

En ört som också hjälper mot milda prostatabesvär är mjölkört (rallarros); av den används bladen, och kombinationer av örter verkar ofta bättre än enskilda teer, just vid prostatabesvär. För bättre effekt kan du alltså sätta en tesked torkade blad av mjölkört till ditt nässelrotste när du har tagit det av elden (rötter skall vanligen kokas, blad skall bara dra i hett vatten).

Kungsljusrot mot inkontinens

Kungsljus är tvååriga. Det betyder att roten inte har någon kraft kvar på hösten efter blomningen, så det är att gräva under luddiga bladrosetter utan stjälkar. Just nu är rötterna som störst; på våren har vintern tärt något på dem.

Hur hjälper kungsljus mot inkontinens? Roten stärker muskulaturen i urinblåsan. Dessa muskler är involuntära (du kan inte medvetet öppna och sluta blåsans slutmuskel). Det är inte samma som musklerna i bäckenbotten - dem kan du motionera (det kallas till Kegel-övningar), och damer borde göra det regelbundet, både före och efter menopausen. Damers vävnader i bäckenbotten blir rätt slappa vid menopaus om de inte har motionerats.

Ta spaden i vacker hand och gräv upp rötterna. De är något morotsformade och så tjocka att de bör skäras i 5 mm tjocka slantar eller skivor, annars torkar de för långsamt. Om ungen sängväter eller mommo eller mofa har problem att hålla sej är det dags för te igen. Teet görs på samma sätt som nässelrotste: koka upp örten i vatten, låt dra, sila och servera. En eller två koppar per dag brukar hjälpa, och Kegel-övningar hjälper de med.

Gräv inte kungsljus nära fingerborgsblomma (Digitalis). I rosettstadiet liknar de varandra för mycket (speciellt mörkt kungsljus, Verbascum nigrum), och risken att du i misstag gräver upp en dödligt giftig fingerborgsblomma är för stor.

Maskros stöder levern

Maskrosor är liksom nässlor mångåriga. Både blad och rot av maskros stöder levern så mycket att folk med hepatitis A, B, C, D, E... mår bättre av en regelbunden dos av maskros. På vintern är det svårt att plocka maskrosblad, men om du har förberett dej kan du äta en fem cm lång bit av maskrosrot en eller två gånger per dag.

Folk som har allergier borde också stöda levern med maskros, för levern håller blodet "rent". Dessutom kan det vara bra med nässelte (plocka blad och unga skott före midsommar, då är de bäst), för gröna nässlor höjer blodets tolerans mot slaggämnen.

Ta inte på dej finkläderna när du gräver maskros, den vita mjölksaften ger dina kläder permanenta bruna fläckar. En spade är bra, om du försöker dra upp maskros har du ofta bara bladrosetten i handen. Klyv tjockare rötter, och bred ut ditt kap på tork. Jag torkar maskrosrötter utbredda på (gamla) kökshanddukar; om de är mycket saftiga fastnar de i papper.

Maskrosor som samlas på hösten är sötare än vårens rötter, eftersom de innehåller inulin, ett socker vilket vi inte kan metabolisera. Fast rötterna har rätt mycket av detta socker är de ändå beska.

Du kan faktiskt ta tillvara maskrosrötter närhelst du gräver dem, de är rätt starka under hela växtperioden.

Kardborrerot för hudproblem

Lider du av eksem, utslag, akne, eller rentav psoriasis? Plocka blad av kardborre och gör ett te av dem (bladen är mycket diuretiska), gör en olja av dem (100 g torkade blad till 5-10 dl kallpressad olja (jag tycker om sesamolja), låt vara i sluten burk i 2-4 veckor, sila, använd utvärtes) eller gör en salva av oljan (100 g bivax till 5-8 dl örtolja, smält i vattenbad, häll i burkar, använd utvärtes).

Eller gräv upp kardborrens rot. Kardborren är liksom kungsljuset tvåårig, och den rot som finns under en brun fröstjälk, nu på hösten, är värdelös. En stor kardborrerosett kan dölja en ynklig rot, och en liten rosett kan ha en mycket stor och lång rot. När jag gräver kardborre brukar rötterna gå av efter en 30 cm eller så; om du har tillräckligt med tålamod och en tillräckligt lång och smal spade kan du få halvmeters rötter eller längre.

De kan vara tre fyra cm tjocka, så skär dem i långa skivor eller i slantar, 5 mm tjockt är bra för optimalt torkningsresultat. Torkad kardborrerot är bland de godaste rötter vi har, så lägg dej till med ett ordentligt lager. Ät några 5 cm långa skivor eller några slantar per dag,

Vilken som helst kardborre duger, du behöver inte (ofta förgäves) söka efter stor kardborre (Arctium lappa), omnämnd i de flesta örtaböcker som den enda riktiga kardborren.

Gräver du kardborre på våren märker du att många rötter är svarta inuti. Det är en vinterskada, och jag har inte använt sådana rötter.

Vänderot ger sömn

Den är lätt att känna igen på sommaren, vänderoten (Valeriana på latin). Vita eller skirt skära blommor svävar över diken och fuktiga ängar. Färska blommor doftar fint, men inomhus blir det till en kväljande lukt; roten luktar redan som färsk, men först när den är torkad utvecklar den sin fulla "arom". Gamla svettiga tennissocker, lämnade kvar i en plastkass i bilens baklucka, är den vanliga jämförelsen. Rötterna är små men en spade är behändig eftersom vänderot trivs i gräs. Skölj rötterna (Alla rötter skall sköljas. Har jag inte nämnt det förut? Jasså.) och bred ut dem på tork på ett ställe dit katten inte når. Hälften av alla katter (främst hankatter) tycker att vänderötter är oemotståndliga. Och katthår i vänderot är inte alltför aptitligt.

Alla somnar vi om vi tar vänderot (te eller tinktur), men en av tio vaknar mycket trötta, med en sjudundrande vänderotskrabbis. Om du inte har prövat vänderot kan det vara bra att börja med blad eller blommor, de har svagare verkan.

Och om du regelbundet tar vänderot (säj, varje kväll i en vecka eller mer) kan du få oförklarliga känslosvall. Dags att fundera varför du är sömnlös och göra nåt åt orsaken, och dags att sluta ta vänderot, åtminstone för en tid.

När du väl kommer in igen efter allt grävandet, med leriga stövlar, röda kinder och regn i håret, kan du slå dej ner på soffan - nu är örtasamlandet över för detta år.

Trevlig vintervila!

Henriette Kress
örtterapeut

(publicerad i Skogsbruket 10/1999)