Spansk peppar.

Capsicum annum, L. Tyskl. Pfeffer, spanischer. Engl. Capsicum. Frankr. Piment.

Historik.

Bild 15. Spansk peppar. Spansk peppar går även under namn av Paprika och är införd från Brasilien, där den delvis uppträder förvildad, helt säkert ej vild. Angående vild eller förvildad, äro meningarna delade i våra florer, trädgårdslitteraturen ej att förglömma, i vilken motsägande uppgifter ofta synas. Ossian Lunden tyckes ha kommit sanningen närmast. För att få en säker källa har den kände brasiliefaranden d:r P. Dusèn anlitats, vilken som svar på förf. förfrågan anför, att växten i Rio de Janeiros varmaste omgivningar är förvildad, ej vild. Han tillägger, att han mycket ofta sett Capsicum annum som renderatväxt vid negerbyarna i Kamerun. Av sin erfarenhet om växtens sätt att uppträda, vill d:r Dusen knappast tro annat, än att den icke anträffas i vilt tillstånd men tillägger: »Mina erfarenheter räcka givetvis ej till att fixera en sådan slutsats.»

P. Svensson skriver i sin flora över Sveriges kulturväxter, att växten är i hushållen känd under namn av cayennepeppar.

Om så är fallet att spansk peppar någon gång erhållit ovanstående namn, beror detta endast på obekantskap med formerna eller arterna inom släktet.

Cayennepepparns latinska namn är C. frutescens och bör ej sammanblandas med C. annum, vilken senare är ettårig. C. frutescens är som bekant en mångårig växt.

Det berättas om en portugisisk upptäcktsresande, Alphonso Daverio, att han från Afrikas västkust, närmare bestämt Benin i Övre Guinea, hemförde till Portugal år 1484 spansk peppar, därav namnen guineapeppar och Poivre de Guinée. Denna ny införda pepparart var efter gjorda antydningar starkare än vanlig svartpeppar. Enligt sägner skall vid denna tid kryddan haft en så pass stor betydelse, att konungen av Portugal råkade i bekymmer över att han ej med samma vinst längre kunde sälja svartpeppar från Ostindien till England. Om någon sanning kan tillmätas denna berättelse torde väl vara tvivelaktigt.

Spansk peppar innehåller ett mycket skarpt harts, Capsicin. Detta harts är till och med tillräckligt kraftigt att åstadkomma självantändning, vilket inträffat. I fabriker där malning verkställes måste arbetarna använda skyddsmasker, enär eljest peppardammet orsakar ett ständigt nysande. Förf. har funnit att de avlånga, till färgen röda, småfruktiga sorterna besitta den skarpaste smaken. Man behöver endast vidröra de torra frukternas insidor med tungspetsen för att erfara en intensiv brännande känsla, vilken under en lång stund kvarsitter i munhålan, trots upprepade sköljningar med friskt vatten.

Frukterna avgiva vid antändning en oerhört stickande gas, vilken förorsakar stora smärtor i andningsorganen. Det vore ej otroligt om densamma kommit till användning i samband med de djävulska uppfinningar världskriget alstrat inom detta ohyggliga område.

Sistlidna höst begärdes för spansk peppar i Stockholms kryddbodar 30 öre hg. Ett hg. innehöll 2 st. frukter, vilka saknade spår av Capsicin. Man kunde utan att känna minsta kryddsmak tugga hela frukterna,. Nu voro dessa naturligtvis flera år gamla, vilket möjligen bidragit till att alla smakämnen voro borta. Huvudorsaken var dock den; det var storfruktiga sorter, vilka giva affärsmännen större inkomster men konsumenterna mindre värde för sina penningar. En enda svenskodlad kapsel av en småfruktig sort motsvarar minst tio importerade, oftast storfruktiga, Capsicinfattiga tingestar.

Under år 1906 och 1907 syntes i Stockholms blomsterhandlares skyltfönster rätt allmänt hela exemplar spansk peppar avskurna vid roten och fullsatta med de härligaste röda frukter växtvärlden kan uppvisa.

Naturligtvis var detta, tråkigt nog, importerad vara.

Utseende.

Blommorna äro vita och framkomma alltid i grenvecken. Det synes för övrigt som om blommorna orsaka växtens förgrening. Undantagsvis sitta de två och två tillsamman, en ensam är det vanligaste.

Frukterna variera betydligt och kunna vara varandra högst olika både i fråga om storlek, färg, smak och form. Sålunda finnas från körsbärsstora sådana ända till kapslar av 15 à 20 cm:s längd. Före mognaden äro alla gröna; en varitet finnes dock, vilken har de halvmogna frukterna vita. Vid full utveckling antaga de trots denna olikhet en lysande orangefärg. Vanligast äro rödfruktiga sorter och därnäst gula. Mindre allmänna äro de svartblå.

På ett och samma exemplar äro de varandra lika i alla avseenden.

Stjälken är upprätt och oftast först i toppen grenig. Bladen sitta strödda, till formen äro de äggrunda och spetsade, de nedre vanligen på fullväxta exemplar hängande.

Höjden varierar mellan 40 och 60 cm. Ernst Benary Erfurt upptager 30 olika former, namngivna alltefter sina inre och yttre egenskaper.

Tillhör familjen Solanaceae

Hundrafrövikten är 0,70 gr.

Odling.

Spansk peppar fordrar hos oss för att nå full utveckling ett synnerligen varmt läge eller, vad som ännu bättre är, en plats under glas.

Vid riksmuseet erhölls visserligen föregående höst på kalljord invid en solvägg fullt mogna frukter av en gul småfruktig sort. Hos de storfrukliga exemplaren utbildas däremot ej ens de först framkommande ämnena.

Fröet sås i början av mars i fat, små lådor eller krukor. Jorden kan vara den vanliga som för frösådd i allmänhet, lucker och lätt.

Groddarna visa sig oftast ojämnt, några redan efter åtta dagar, andra åter i samma sådd t. o. m. tre veckor därefter.

Genast plantorna äro lämpliga därtill, skolas de, helst i lådor, enär vattningen av dessa ej kräver samma påpasslighet som i fråga om små fröfat. Efter ytterligare någon tid, då plantorna erhållit tillräcklig stadga, inplanteras de i tre tums krukor. Nu kan och bör jorden tagas något kraftigare. Dock bibehålles fortfarande dess lätthet. Först då tretumskrukorna blivit fullrotade och överflyttning kan ske direkt till 5- eller 6-tums sådana, tages jorden något tyngre, det vill säga mera lerblandad. Väl brunnen kogödsel eller, om ej annat står till förfogande, gammal bänkgödsel kan ingå allt efter jordens förutvarande beskaffenhet. Spansk peppar får sällan för näringsrik jord.

Då rötterna börja visa sig på krukklimparnas sidor är tiden inne för tillförandet av flytande näring dels med plantagen och dels med naturligt gödselvatten.

Efter 12 à 14 veckor inträffar blomningen. Under denna tid synas bladlössen med förkärlek vilja angripa växten. Denna ohyra bekämpas dock lätt med jufurolgas. Finnes tillgång till rinnande vatten, kunna växterna tvättas eller spolas, såvida endast några få exemplar kultiveras i krukor till husbehov. I bänk friplanterad spansk peppar betjänas endast av förstnämnda metod.

Någon toppning eller annat störande ingripande i växtens liv förekommer ej, enär den så att säga toppar sig själv. I varje topp visar sig alltid en eller två blommor, vilka förorsaka en ständig förgrening.

Odlad under glas bör pepparn lämnas utan fönster då solklara högsommardagar inträffa. När frukterna börja lysa röda, infinna sig ofta gråsparvar och hacka hål på dem, i »tanke» att påträffa fröna, vilka de med förkärlek förtära. Mot denna landsplåga fordras ett vaksamt öga även i fråga om denna odling.

Daglig spritning bör ej åsidosättas, enär även spinn gärna uppträder om torr luft bliver rådande.

Spansk peppar, vilken såddes vid riksmuseet föregående år i senare hälften av februari, närmare bestämt den 25, blommade i slutet av maj. De tidigaste sorterna i denna sådd hade vid slutet av augusti ända till elva st. fullt utbildade och väl mogna frukter på varje exemplar.

De storfruktiga, ej avlånga, däremot, vilka endast hade två à tre, mognade först långt senare.

Halvmogna frukter kunna med fördel avplockas vid frostfara. De eftermogna i varmt rum, såsom fallet är med tomater.

Friplantering i bänkar eller låga kaster är kanske att föredraga; ett kraftigare växtsätt vinnes därigenom.

Femton plantor få plats under varje fönster av vanlig storlek, 1,5 x 1 m.

Vid mognaden fordras ej minsta påpasslighet, enär frukterna kunna kvarsitta mycket länge utan att därav taga skada.

Grobarheten hos fröet varar intill fyra år, enstaka frön kunna dock visa livskraft vid högre ålder.

Användning.

Hos oss är man mest van vid att använda de torkade fruktkapslarna som krydda vid inläggning av gurkor, ävenså till pickles.

Förf. vill i motsats därtill rekommendera färska frukter vid dylika tillfällen.

Sådana giva, särskilt vid picklesberedningen, glasen ett vida trevligare utseende förutom anrättningarna en mera utpräglad smak. Som färska skäras frukterna i skivor eller tärningar alltefter önskan.

Torkade kunna kapslarna malas eller stötas och ersätta då annan peppar. Under världskriget använde sig tyskarna därav i ganska stor utsträckning. Om vi ej önska tillgripa kryddan som ett surrogat, kunna vi dock med fördel använda densamma, som utdrygningsmedel, kryddpepparn är ännu dyrbar.

Tillsammans med andra vackert färgade frukter utgör spansk peppar ett ypperligt materiel till binderier. Dylika fantasiarbeten finna lätt köpare och äro för övrigt välkomna överraskningar.

I tropikerna utgör C. annum en särdeles värdefull ingrediens vid curryberedning.


Kryddor och kryddodling, 1919, skriven av Pehr Boierth.