Jump to Navigation

We've moved! The new address is http://www.henriettes-herb.com - update your links and bookmarks!

Förord till tredje upplagan.

Vid det arbete, som bedrivits i syfte att inom landet få till stånd insamling av vilda medicinalväxter såväl som odling av vissa viktigare si lana, har det visat sig, att en av de största svårigheterna varit att söka i allmogens ofta nog fullständiga obekantskap med de växter, som användas inom medicinen. Även personer, som intressera sig för medicinalväxtinsamling, och som gärna skulle ha velat verka för saken genom att biträda befolkningen med råd vid insamlingen, torkningen och försändningen av de inom orten förekommande läkeväxterna, ha i många fall förklarat sig vara nödsakade att avstå från denna sin föresats på grund av att de själva saknat kännedom om dessa växter.Det var för att i någon mån sprida kunskap om hithörande förhållanden, som förf. på sin tid beslöto att taga itu med utgivandet av en folkskrift med färglagda avbildningar över de viktigare medicinalväxterna.

I fråga om valet av dessa växter ha i detta arbete, som numera utgått i 60 tusen ex., inga andra upptagits än sådana, som ha någon nämnvärd avsättning för medicinskt behov, och beträffande vilka erfarenhet föreligger om att de med fördel kunna odlas inom landet eller finnas vildväxande i sådan utsträckning, att insamling av desamma kan giva något nämnvärt resultat. A de i arbetet upptagna växterna är naturligtvis efterfrågan väsentligt olika. Av många är åtgången snart sagt obegränsad, under det att i fråga om vissa andra efterfrågan är helt obetydlig.

Några botaniska beskrivningar av de olika växterna ha ansetts fullständigt obehövliga, dels därför att avbildningarna i de flesta fall torde vara tillräckligt vägledande, dels därför att allmogen, för vilken skriften närmast är avsedd, i allmänhet icke förstår sig på vetenskapliga beskrivningar. För skolungdom, som i regelnhar tillgång till floror och botaniska läroböcker, torde dylika icke heller vara av behovet påkallade.

Anvisningarna rörande odling, insamling och torkning äro huvudsakligen grundade på egna erfarenhetsrön, och i de relativt fä fall, då sådana saknats, ha uppgifter införskaffats från kända insamlare av medicinalväxter.

För att insamlaren något så när skall kunna beräkna arbetsresultatet under en viss tid, har för de flesta växter angivits kvantiteten färsk vara, som kan insamlas per timme. De siffror, som därvid angivits, ha erhållits vid de insamlingsförsök, som förf. låtit utföra. Det säger sig självt, att dessa siffror kunna variera högst avsevärt, beroende på den mer eller mindre rikliga förekomsten av en viss växt, på olika grad av arbetsintensitet hos insamlaren, på växtens större eller mindre utvecklingsgrad, fuktighetshalt o. dyl. Så t. ex. förtjänar anföras, att i fråga om digitalisblad så olika insamlingsresultat vunnits som från 2 till 41.5 kg per timme. I många andra fall ha dock resultaten vid olika insamlingsförsök varit tämligen samstämmande.

I fråga om torkningsresultaten har ävenledes medeltalet angivits. Det torde förstås av sig självt, att under torra år utbytet vid torkningen blir större än under år med rikligare nederbörd, då fuktighetshalten i växtdelarna är större. I stort sett ha de siffror, förf. erhållit i fråga om torkningsresultaten, ganska väl stämt överens med liknande uppgifter i den utländska litteraturen.

Beträffande de svenska namnen kunna möjligen anmärkningar framställas. Förf. anse sig därför med några ord böra angiva de motiv, som vid namnvalet för dem varit de avgörande. Under sitt arbete med medicinalväxtinsamling ha förf. funnit, att en av orsakerna till att insamlingen av en viss växt givit klent resultat ofta varit, att det svenska namn, som angives i floror och botaniska läroböcker, och som även använts i tidningsartiklar och broschyrer om medicinalväxtinsamling, varit fullkomligt okänt för allmogen i de trakter, där just denna växt förekommit mera rikligt. Blott ett exempel härpå. Hästfiblan är, som bekant, ett inom litteraturen allmänt förekommande namn på Arnica montana. I de trakter, där växten förekommer som ymnigast, kallas den emellertid slåttergubbe. Vad hästfibla är för gott, därom vet allmogen i dessa trakter ingenting alls. Härav torde inses, hur viktigt det är, att man i ett arbete som detta angiver allmogenamnen på växterna.

För att vinna kännedom om dessa ha förf. utsänt över ett hundratal förfrågningar till personer i de delar av landet, där medicinalväxtinsamling äger rum, och på grundval av de sålunda inkomna svaren har namnurvalet ägt rum. Såsom huvudnamn har sålunda upptagits det namn, vilket användes av allmogen i flertalet landskap, där växten mera allmänt förekommer, utan avseende på om detta namn överensstämmer med det inom den botaniska litteraturen allmännast brukliga eller ej. När två eller flera namn begagnas ungefär lika allmänt, har det av dessa namn valts, som även förekommer inom litteraturen. För övrigt hava i fråga omsådana växter, å vilka ett flertal svenska namn finnas, dessa upptagits med angivende av de landskap, där namnen förekomma.

Förf. ha med ett ord sökt lösa namnfrågan så, att den i botaniken ofta alldeles obevandrade allmogen skulle i boken kunna känn aigen sina egna namn på de olika växterna. Detta torde vara det enda möjliga sättet att uppnå syftet med denna skrift.

Stockholm i juni 1940.

Gustaf Lind. Nils de Verdier.


Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.



Main menu 2