Dragon.

Botanical name: 

Se även Malört och Åbrodd.

Artemisia dracunculus, L. Tyskl. Esdragon. Engl. Estragon. Frankr. Tarragon och Estragon.

Historik.

Bild 2. Dragon. Dragon benämnes även Dragun, Kejsarsallat, Tragun och Esdragon, det sistnämnda är i finare kök oftast förekommande och i handeln går den endast under detta namn.

Det franska namnet Estdragon återfinnes på alla dragonflaskors etiketter.

Bauhin. pin. använde det latinska namnet Dracunculus hortense.

Huru länge växten odlats hos oss torde vara svårt bestämma. Kammecker upptog densamma dock i stort sett endast som drog. En del äldre författare anföra att örten kommit till oss från Spanien. Numera betraktas Sibirien som hemlandet.

Utseende.

Tillhör familjen Compositae. Bladen äro smala och jämnbreda, lansettlika och helbräddade med undantag av de nedre, vilka stundom vid spetsen äro inskurna, oftast endast på bladets ena kant. Den bästa dragonen, så kallad fransk, har mörkgröna blad och är väldoftande till skillnad från den oäkta A. dracunculus inodora (inodora betyder doftlös), vilken ej har samma utpräglade kryddoft. Doften frigöres hos den senare först då bladen gnuggas mellan fingrarna. A. dracunculus inodora har grövre något hårdare och mera glänsande blad samt benämnes ofta rysk dragon.

Dragon är flerårig och blir, planterad i kraftig jord, ända till 1,25 m. hög.

Hundrafrövikten är 0,02gr.

Odling.

Endast äkta dragon är enligt ett flertal författare värd odling, men huru erhålla denna för närvarande sällsynta växt?

Förf. har från ett flertal äldre trädgårdar anskaffat material; oftast har dock erhållits den ryska sorten, vilken synes vara allmännast.

Ehuru rysk dragon står efter i fråga om arom, saknar densamma dock ej all betydelse. Skulle aldrig otjänligare surrogat möta oss vore våra klagomål omotiverade. Den är fullt användbar, ehuru av densamma något större mängder erfordras.

Naturligtvis bör man vid inköp söka erhålla äkta, men skulle det ej lyckas, är ej det skedda så bekymmersamt som en del påstå, skillnaden är ej så himmelsvid.

Odlingen är enkel. Vid riksmuseet såddes frö den 1 mars i en varmbänk. Tre veckor därefter syntes groddarna och skolning kunde utföras i början av maj. Första dagarna i juni hade plantorna nått 30 cm. höjd och utplanterades vid denna tid på kalljord.

Genom frösådd erhålles den ryska sorten. Den äkta däremot, vilken ej sätter frö, förökas endast genom delning och sticklingar. Förf. stack föregående år sticklingar den 12 juli. I början av aug. voro de tretums krukor, i vilka de placerats, fullrotade. Vid utplanteringen lämnas en halv meter mellan plantorna i raden. Mellan raderna tarvas 1 meter. Gäller odlingen endast husbehov, är det fullt tillräckligt med ett par plantor i någon vrå, där de få vara i fred några år. Vid odling till avsalu verkställes en omplantering vart fjärde år, enär yngre exemplar lämna större och saftigare blad.

Dragon är ej fordrande, dock tarvar den äkta ett torrare läge samt några granriskvistar till skydd då barvinter inträffar. Fröet är synnerligen finkornigt.

Användning.

Dragon användes av oss i alltför ringa utsträckning, med avseende på den utsökta smak densamma förlänar anrättningarna. Fransmännen, den finare världens kockar, hava i alla tider till fullo uppskattat kryddan. Den, som en gång lärt känna växtens förträffliga egenskaper, torde knappast vilja undvara densamma. I soppor, såser och sallater m. m. är den omistlig. Särskilt vid tillredning av majonnäs (skarpsås) till kall fisk eller fågel har dragon tvåfaldig betydelse, enär bladen förvällda och passerade även giva färg förutom nödig arom.

Vid inläggning av gurkor bör ej dragon förglömmas.

Så kallad dragonättika, vilken numera användes i stor utsträckning, framställes på följande sätt: Vanlig ättika uppkokas och får kallna. Dragonblad och toppar hackas och läggas på buteljer, varefter ättikan påfylles. Sedan den stått och dragit några veckor är den färdig att använda, t. ex. vid tillagning av sallater m. m.

För att under vintern hava tillgång till gröna dragonblad för färgning av såser sker inläggning på glas. Härvid förvällas bladen i svagt saltvatten under 4 à 5 minuters tid, varefter de få kallna. När så skett fyllas de på flaskor eller vanliga konservglas, varvid det vatten, i vilket förvällningen skett, påfylles. Sedermera kan denna lag användas till utspädning av sådana såser, vilka synas bli för tjocka. Sterilisering vid 100 °C. i minst 40 minuter. Vid för kort sterilisering erhålla bladen visserligen en skarp grön färg, men efter några veckor försvinner denna och glasens innehåll blir gråbrunt. Det är därför fördelaktigare att välja en längre om ock något av den friskt gröna färgen skulle försvinna.

Utländsk vara är ofta färgad och försänd i gröna glas, vilka alltid giva åsyftad verkan.

En liten flaska dragon, innehållande 1/5 liter, varav endast hälften blad, kostar i handeln kr. 1,50.

Vad vore mera naturligt än att vi själva odlade växten, i stället för att som fallet är nu betala dessa dryga penningar till utlandet.

Statistik.

Importeras i vida större mängder än någon tror. Vid ett av huvudstadens största matställen, nämligen Grand Hotell, förbrukas dagligen 2 st. flaskor av förut angiven storlek. Köksmästaren därstädes klagar, och det med full rätt, att brist ständigt råder på färsk dragon. Sådan föres ej i handel knappast under sommaren, mycket mindre på andra tider.

Utomlands drives växten under glas och finnes således att tillgå året om.

Dragonättikan är även rätt dyrbar, 2/3 liter kostar 2 kr., ett högt pris, då man tager i betraktande, med vilken lätthet den kan tillredas av en var.


Kryddor och kryddodling, 1919, skriven av Pehr Boierth.