214. Thlaspi Arvense. Penningört.

Skillingfrö. Taskgräs. Trädlök. På Finska: Maannousemisen-ruoho. Tasku-heinä.

Örtstjelken är grenig upptill och bladig. Bladen aflånga, tandade och glatta. Fröskidorna runda, hoptryckta och släta.

Linn. Fl. Su. p. 226. Cl. 15. Tetradyn. siliculosa.
Lilj. Sv. Fl. s. 275. Kl. 12. Fyrväldige, kortskidade.
Murr. App. Med. Tom. 2. p. 354.
K. Vett. Ak. Handl. 1750. s. 100. — 1766. s. 269.

Genom de anförda Auktorer är växtens rum i artificiela systemet tillkännagifvet. I det som kallas mera naturligt, har den sin plats ibland Fröskidade växter (pl:ae siliquosae). Slägtet har en omvändt äggformig, i yttre kanten urnupen, fröskida, hvars valvler eller fröhus-skal likna något en båt med köl midt i, inneslutande många frö. Den art häranföres, växer på årig, liten rot såsom ett nog allmänt och förhatligt ogräs på åkrarna, får glatta stånd af ½ alns höjd och blommar i Juni eller Juli. Bladen äro vid basen pil lika och till hälften stjelkomfattande. Rotbladen ha stjelkar och äro trubbiga. Blommorna äro små och hvita, med helbräddade blomblad. Fröskidan är hjertlik, nästan rund med utbredda tunna kanter. På mager jord skall den träffas med lansettlika och nästan helbräddade blad.

Fröen, som äro små, svarta, något hoptryckta och med koncentriska strek, smaka skarpa och något likt lök. De ge ymnigt olja; men i medicin, der växten fordom jemte så mycket annat onyttigt och öfverflödigt varit brukad, kan den rätt väl umbäras. Senapsfröen äro bättre och säkrare att i dessas ställe tillita. Örtens löklika lukt och smak igenfinnes i mjölk, smör och ost, då mjölkkorna äta ymnigt Penningört, och sjelfva köttet får löksmak om slagtboskap nyss förr än de slagtas förtärt växten. Likväl återvinner mjölken inom 2-3 dar sin naturliga smak, om korna få annat gräsbete. Fåren sägas icke äta Penningörten. Att växten skulle fördrifva vägglöss ur rum och sädesmaskar utur spannmålsbodar, är väl uppgifvit, men här icke kunna anses som säkert. Det så kallade Skärffrö, som i Byggningsbalkens 8:de kap. 4.de §. såsom ett skadligt ogräs omtalas, och hvars utsående i annan mans åker straffas med förlust af ära och med penningböter dessutom, synes med mera skäl angå denna ört än Orobanche major, hvilken svårligen låter med frö fortplanta sig, men har i v. Linnés Flora Svec. blifvit kallad Skerffrö.

Tab. — fig. a. fullkomlig blomma — b. blomma utan blomblad — c. fruktämne med märke. — d. ståndare och pistill, sedda på ena sidan — e. de samma sedda från en annan sida. — * * visar att stjelken der blifvit afskuren.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.