Borag.
Borago officinalis, L. Tyskl. Gurkenkraut. Frankr. Engl. Borage.
Historik.
Förutom Gurkört, Gurksallat och Borag förekomma sådana namn som Stoffer, Boretsch och Stofferblomma.
Här möter oss en mycket gammal ört, prisad som få, men trots detta, numera nästan bortglömd.
»Ego Borago gaudia semper ago» är ett latinskt ordspråk, vilket mera än någonting annat talar för växten.
Att goda egenskaper medföljt gurkörten torde nog få tillskrivas dess rikedom på salter. Bladen plockades och lades i vin, vilket sedermera förtärdes samt ansågs hava en synnerligen livgivande verkan. Romarna kallade växten »Euphrosynon» antagligen med tanke på »Euphrosyne» en av de tre gracerna.
Det berättas att en fransk munk blivit mördad av en till tiggare förklädd spanjor, vilken ämnade stjäla ett eftersökt likörrecept. Spanjoren lyckades även finna vad han sökte, men i sin dumhet rev han sönder den gamla pergamentrullen, enär borag rekommenderades i stor utsträckning och någonting dylikt hade spanjoren ej väntat. Medeltidens läke- och örtaboksförfattare hava mycket sysslat med växten och alla ha endast gott att säga om densamma. Italienaren P. Mathiolus omnämner att borag är ett ypperligt medel mot dåligt humör samt dessutom användbar vid hjärt-och hjärnsjukdomar m. m. P. Mathiolus föddes år 1500. Han har skrivit en fullständig kommentar till Dioscorides' samtliga verk. Även Rhagors kände boragplantan. Kammecker rekommenderar densamma åt stillasittande personer.
Utseende.
Växten har vackra och skarpt framträdande blommor. Färgen är blå någon gång med en röd eller ljus ton. Höjden närmar sig 70 cm. Bladen äro stora och saftiga samt ganska strävhåriga. Tillhör familjen Asperifoliae och är ettårig.
Hundrafrövik-ten är 0,94 gr.
Ernst Graf. Silva Tarouca beskriver även två andra, B. orientale och B. laxiflora. Den förstnämnda av dessa två kallas stundom Psilostemon. B. laxiflora är till skillnad från de övriga lågväxande.
Båda äro fleråriga och kunna endast rekommenderas till sådana personer, vilka önska omgiva sig med ovanliga växter.
Odling.
All jord är tjänlig, dock giver plantan saftigare blad i en fet sådan. Fröet sås tidigt under våren. Efter en vecka synas groddarna och efter ytterligare fjorton dagar är växten användbar.
Vad kan man mera begära. Vid första skörden glesas plantorna, varvid avståndet, då fyra rader äro sådda, bliver 15—20 cm. Sedermera tillses blott att ej växten går i frö, enär den som självsådd ofta bliver besvärlig.
Sådd den 8 maj föregående år inträffade blomningen redan den 10 juli. Under högsommaren avskurna exemplar blomma om fram på senhösten.
Användning.
Den bästa användning författaren haft för växten har varit som ersättning för färsk gurka. Späda blad, skurna i större delar samt serverade med dragonättika och socker, äro förträffliga till kötträtter.
Genast bladen komma i beröring med tungan kännas de något sträva men denna känsla utbytes snart mot en annan, »det smakar mera».
För biodlare har Borag betydelse som honungsväxt. Passar även som prydnadsväxt. Stundom finna blommorna användning vid garnering av kalla rätter.
