8. Kummin. Carum carvi L.

Botanical name: 

Bild n:o 08. Kummin. Carum carvi L. Allmänna kännetecken. är en på grund af sina frukter allmänt känd vildtväxande och odlad två årig växt, 30—60 cm hög, med grenig och glatt stjälk, vid hvars nedersta del de dubbelt parbladigt, delade, aflånga bladen, vanligen äro fästade. Småbladen äro smalt flikade. De små hvita eller rödlätta blommorna, samlade i dubbel strålformig flock äro med långa skaft fästade i stjälkens och grenarnas toppar. Blomningstiden är juni—augusti. Frukten en s. k. delfrukt består af tvänne hopväxta, vid mognaden vanligen åtskilda eller sönderfallande delar. Delfrukten är omkring 5 mm lång, 1 mm tjock, bågformigt böjd och mot ändarna afsmalnande, till färgen grå- till mörkbrun, glatt, kal med 5 smala tydligt framträdande ljusa åsar. Frukten har en stark kryddlukt och aromatisk smak.

Växtort. Kummin förekommer vildtväxande nästan öfverallt i landet, på torra, soliga ängar, backar och åkerrenar.

Användning, insamling m. m. För medicinskt ändamål användes frukten: Fructus carvi, hvilken insamlas, då den håller på att mogna, hvarvid de fruktbärande stjälkarna och grenarna afskäras och sammanbindas i knippen, som därefter vid torr och varm väderlek uppställas i skylar eller hängas upp å snöre i fria luften under några dagars tid för eftermognad. Torkas sedermera fullständigt inomhus i lagom icke alltför stark värme.

Efter torkningen kunna kumminknippena antingen försigtigt uttröskas å ett rent golf eller, därest endast en mindre kvantitet finnes, omskakas öfver ett rent kläde. Kumminet bör härefter underkastas en omsorgsfull rensning, uppbevaras i rena tygsäckar eller lådor å ett torrt ställe samt försäljas snarast möjligt.

Odling. Kummin odlas flerstädes i vårt land, men icke i den utsträckning att landets behof häraf skulle kunna tillgodoses, ehuru en lönande kumminodling hos oss kan äga rum och en med den importerade utländska varan fullt jämförbar sådan med lätthet erhållas. Angående kumminodling hänvisas till prof. Grotenfelts handledning i medicinalväxters odling i Finland (sid. 27).


Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.