176. Pyrola uniflora. Enblommig Pyrol.

Botanical name: 

176. Pyrola uniflora. Se även #027. Pyrola umbellata. Rylört. - #176. Pyrola uniflora. Enblommig Pyrol.

Enblommig Pyrol.

Blomstjelken, uppstigande från en ganska kort örtstjelk, är ensam, rak, längre än bladen och enblommig.

Linn. Fl. Su. p. 140. Cl. 10. Decandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 160. Tiemänn. 1:qvinn.


Pyrolslägtet har vackra ofta välluktande arter och igenkännes med 5 blomblad och 5-deladt blomfoder; fröhuset har 5 rum för många frö och öppnar sig efter de utstående kanterna; ståndarknapparne ha 2 öppningar eller hål. Den arten, som utmärker sig med en ensam blomma, har krypande mångårig rot, samt mycket kort enkel och bladig örtstjelk; bladen äro omvändt äggformiga, trubbiga, fint sågade, glatta och försedda med stjelkar. Blomman, som i proportion till bladen och i jemförelse med andra Pyroler, är ovanligt stor, utspricker i Juni, är hvitgul, nedhängande, välluktande, nästan såsom Lillkonvall (n:o 9), och stundom rödstrimmig. Ståndarknapparne ha vid basen 2 öppna pipor, hvarigenom det befrödande frömjölet utsläppes. Pistillens styl är rak, med 5-stråligt märke.

— Den växer temligen allmän i sumpiga och skuggrika barrskogar, ibland mossan. Naturliga örtflocken kallas Tvåhornade växter (pl:ae) bicornes se n:o 116).

Såsom ett husmedel berömmes i Norrland och Norrige, emot röda rinnande ögon, att tugga örten och lägga på, eller att i stället nyttja infusion eller dekokt, hvari kompresser doppas och påläggas. Ibland Apteksväxterna är väl denna icke upptagen och förtjenar kan hända icke heller något rum ibland dem; men att sluta från dess slägtskap och likhet med andra, till sina egenskaper bättre kända örter, så bör denna innehålla en lindrigt sammandragande kraft och kan derigenom vara gagnelig i ögonsjukdomar, der yttre delarna lida af svaghet.

Tab. — fig. a. blomma med ståndare och pistill. — b. pistill och fruktämne. — c. en ståndare sedd genom förstoringsglas framföre. — d. en dylik sedd på sidan.


Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.