042. Fumaria officinalis. Apteks-Fumar.

Apteks-Fumar. Jordrök. Åkerrök. Gallgräs. — Åkersissel. Fru Mari. Fomari. På Finska: Linnunlerne. Köhöheinä.

Örtstjelken är grenig och utbredd. Blommorna sitta i klase. Fröhuset innehåller ett frö.

Linn. Fl. Su. p. 245. Cl. 17. Diadelphia 6andr. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 315. Kl. 14. Tvåkulle med fröhus. —
Murr. App. Med. T.2. p. 449. —
Retz. Fl. oec. s. 275. —
Pharm. Fumariae Herba.

Med purpurröda blommor, som framkomma i Juni eller Juli månader, träffas denna nyttiga planta allmän, mest på åkrar och i trädgårdar. Dess rot varar blott ett år, och uppvexer derföre årligen af nya frö.

Örtsaften smakar oangenämt besk och något saltaktig. Färsk utpressad är den bäst till medicinskt behof, och gifves ensam eller med mjölkvassla till 2-3 uns om dagen; dock kan äfven torra vexten brukas som infusion eller té, och i dekokt. Extraktet beredes genom saftens inkokning, och ges invertes merendels i form af piller, till ½ eller ⅓ qvintin 2-3 gånger om dagen. Egenskaperna bibehållas äfven, då örten i socker kokas och förvaras, hvilket får namn af Konserv. Genom sin beskhet är vextsaften stärkande, men tillskrifves äfven lösande kraft. Med lycklig utgång har den nyttjats i Lefversjukdomar, Gulsot och hudens åtskilliga krämpor. Således har denna planta, infunderad i mjölk eller kokad i dricka eller öl, botat skabb och ref-orms-utslag; sjelfva spetelskan, försvårad genom föreningen med tillhårdnade körtlar, har med saften af denna och af Maskros-vexten (se Tab. och sid. 4) blifvit botad. Saften nyttjades häremot invertes till 3-4 skedblad, 2 gånger om dagen, och hvarannan eller 3:dje dag gafs laxermedel. Såsom magstärkande och nyttig mot mjeltsjuka, blekpussighet och skörbjugg, äger den äfven beröm. Också kan den, i form af dekokt, utvertes brukas till tvättning af elakt utslag och rötsår.

Af utpressade och klarade saften har Wiegleb erhållit salpeterkristaller. Färsk och torkad, ger vexten vacker gul färg, och med Indigo beständig grön.

— Prof. Hellenius, i en Disp. om Finska Med. Vexter, säger att örten, lindrigt kokad och lagd varm i påse, som fästes kring nosen och öfver hufvudet på en af qvarka sjuk häst, skall vara ett godt medel mot denna sjukdom; när hästen börjar frusta, kan påsen borttagas.

Tab. — a. en blomma särskilt. — b. densamma med åtskilda blomblad. — c. ståndare med pistillen. — d. kapseln öppnad med sina 2 skal. — e. ett frö.

Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.