069. Trifolium officinale. Meliloten-klöfver.

069. Trifolium officinale. Meliloten-klöfver. Honungsklöfver. Amur. På Finska: Däsmän-ruoho.

Örtstjelken är upprättvexande. Baljorna (fröhusen) hysa hvardera 1-2 frön, och äro knöliga, nakna, spetsiga och sitta i klase.

Linn. Fl. Su. p. 277. Cl. 19. Diadelph. 10andr. (Trifol. Melilotus officinalis).
Liljebl. Sv. Fl. s. 528. Kl. 14. Tvåkulle (Artklassen).
Murr. App. Med. T. 1. p. 384.
Jussieu Gen. Plant. 8:0. 1791. p. 392. (Melilotus officinalis.)
Retz. Fl. oec. s. 728.
K. V. A. Handl. 1764, s. 5521.
Pharm. Meliloti Herba, Semina, Flores.


Plantan här endast vara årig, fastän somlige tro att dess rot varat tvenne år. Den vexer vild på Öland, Gottland, i Vestergötland och Skåne, ofta alnshög och deröfver. På backar och något torra ställen trifves den bäst, och utspricka i Juli eller Aug. månader dess gula eller hvita blommor. Den sistnämde artförandringen har gemenligen något trädaktig stjelk och svagare lukt. Ehuru Melotenklöfver vexer vanligen upprätt, träffas den dock, fastän sällan, med nedtill kull-liggande stjelk.

Torkade vexten luktar starkare än den färska; den smakar något besk. I frön, som af misstag någon gång blifvit invertes gifna tillsammans med linfrö, här finnas någon skärpa, emedan de då skadade. Blommorna anses bättre än bladen. Invertes bruket af vexten såsom dekokt, i lifmoderns och urinblåsans sjukdomar, underlifvets krämpor m. m. har blifvit aflagdt. Likväl kan den såsom lavement brukas emot väderspänningar och kolik. Utvertes, i form af torra eller våta omslag, eller som plåster, är det ett godt fördelande medel, att nyttja vid svullnader, t. ex. på nedra käkens körtlar och på den stora körteln, som ligger under och bakom örat. Meloten-plåster tillredes enklast af blommorna, torkade och i form af pulver, hvilket blandas med smält talg och vax, hvartill sättes litet harts, i proportion af den hårdhet man önskar. Om detta plåster blandas med så kalladt Spanskflug-plåster (Empl. e Canthar.), så minskas deraf svedan, då det lägges på huden. Vatten, som destilleras med örten, luktar nästan icke, men ökar lukten hos andra luktande ämnen, som dermed blandas.

— Boskapen äter gerna denna så väl som andra klöfver- eller väplings-arter, och brukas derföre i England, enligt Rajs uppgift, att så den och nyttja såsom foder; men mjölken skall deraf blifva osmaklig, i synnerhet om korna någon längre tid dermed fodras.

— Genom sin starka lukt säges örten ibland kläder kunna afhålla och kanske fördrifva mal. Af stjelkarne skall kunna beredas garn, och blommorna pulveriserade brukas i Tyskland bland snus.

Tab. — a. blomma, förstorad. — b. öppnad blomma, äfven förstorad. (Jemf. Nr. 15, Fum. sol.) — c. frö och fröhus, eller balja, hvilka i figuren blifvit nog små. — d. den hvita artförändringen.


Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.