Pytter. På Finska: Punainenyrtti.

Roten är krypande, och Blomstjelken, som derifrån uppskjuter, är enblommig och bar, eller utan blad och grenar.

Linn. Fl. Su. p. 295. Cl. 19. Syngenes. polygam. superflua.
Lilj. Sv. Fl. s. 367. Kl. 15. Svågrar; månggifte med strålblomstar.
Murr. App. Med. T. 1. p. 155.
Pharm. Bellidis minoris Flores, Folia.

Svenska Flora erhöll denna prydliga lilla blomma, endast för sydligare orterna af dess område, och Menniskan tillägnade sig den, för att i trädgårdarna genom odling försköna dess utseende. Ofta pryder hon der ensam, med sina dubbla blommor, som visa sig hela sommaren, blomsterparterren, äfven i Rikets nordliga provinser, och oftare bidrar hon, att, blandad med andra blommor, hos oss väcka den behagliga känsla, som intrycket af omvexlande föremål meddelar. Hon betalar på detta sätt sin skuld, för den värd hon njuter och gör sig berättigad till det namn hon fått, genom sina blommor, som äro hvita eller röda, stundom spräkliga, eller på annat sätt vackert tecknade. Tusensköns-slägtet, som räknas till naturliga örtflocken: växter med sammansatta blommor och strålblomster (pl.ae compos. radiatae) igenkännes med bart kägellikt fruktfäste, halfklotlikt blomfoder med likstora fjäll och frö utan fröfjun.

— Dess mångåriga krypande rot är grenig och har långa trådrötter. Rotbladen äro nedtryckta, omvändt äggformiga, håriga och i kanten ojemna. Blomstjelken är upprätt, qvartershög och trind. Blomman har en kägellik gul disk, med hvita eller rödletta strålblomster, som äro smala, omvändt äggformiga, glatta, ganska talrika, i ändan urnupna och utbredda, Fröen äro hoptryckta och håriga. Fruktfästet är punkteradt.

— Vild växer den på öppna ställen vid vägar och på ängar, allmän i Skåne och äfven på Gottland samt i Vestergötland. Den planteras lättast med rötter och får, i god jord, dubbla blommor af rikt och vackert utseende.

Mångåriga Tusensköns-örten förenar icke med sin yttre skönhet ett inre medicinskt eller ekonomiskt värde. Också utdelade Naturen alltid med sparsamhet dessa sina dubbla gåvor, som så sällan hos en och samma individ finnas förenade. Likväl fick denna växt ett rum på Apoteken; och att hon måtte försvara denna sin erhållna plats, tillade man henne fordom en lösande, fördelande och sårläkande kraft. En nyare och längre fortsatt erfarenhet har lärt, att äfven hos detta föremål, skilja utseendet från den verkliga förtjensten och Tusenskönsörten fäster nu mera icke i senare afseendet vår uppmärksamhet.

Tab. — fig. a. Honblomster, som efter sin ställning och fäste i blommans kant, kallas strålblomster. — b. ett 2könadt blomster; båda förstorade. Originalet växte vildt.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.