Se även 127. Veronica Beccabunga. Bäckabunga. - 159. Veronica officinalis. Erenpris. - 239. Veronica Chamaedrys. Té-Veronika.

Örtstjelken är hårig på 2:ne sidor. Bladen äro djupt sågtandade, äggformiga, håriga och utan bladstjälkar. Blomklasarne utgå på sidan af Örtstjelken.

Linn. Fl. Su. p. 6 Cl. n. Diandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. g. Kl. 2. Tvåmänn. 1:qvinn. Rafns Danm. og Holst. Flora 1. D. s. 354.

På ängar, i trägårdar och vid husen i lugn är denna Veronikart icke sällsynt. Den har mångårig rot, som uppskjuter något nedliggande och utbredda örtstjelkar, hvilken långsefter på båda sidor äro håriga. Bladen äro, i synnerhet i brädden, håriga med trubbiga sågtänder och skrynkliga. Blomklasarne utgå från bladens fästen och sitta midt emot hvarannan, äro mångblommiga och högre än Örtstjelken. Blommorna utspricka i Maj eller Juni och äro blå, stora och vackra samt utåt något rödaktiga. Fröhuset är litet och omvändt äggformigt samt klufvet. Som detta slägte (jfr. n:o 127 och 159) är vidlyftigt, har man indelat dess arter i 5 fildelningar, neml. med blommor, som sitta i axform, eller formera en spirlik blomklase, eller ock som ha ensama blommor. Té-veronikan hör till den medlersta af dessa afdelningar.

I likhet med Ärenprisörten (n:o 159) har denna äfven en bäskaktig smak och sammandragande egenskap; men som den är mindre sammandragande, har den också företräde framför Ärenprisörten, till Té. Men då man anfört denna omständighet om Té-Veronikan, har man också sagt det hufvudsakligaste af det, som hittills om dess nytta är bekant. Att den icke är skadlig och att den mycket brukas i stället för Ostindiskt Té, är ett tillägg, som för många torde synas öfverflödigt. Kor och Getter äta denna Veronika, men andra hemtamda kreatur tros undvika den.

Tab. — fig. a. blomfodret. — b. blomma. — c. fröhus. Originalet växte vildt.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.