122. Galium boreale. Nordisk Galie.

122. Galium boreale. Se även 122. Galium boreale. Nordisk Galie. - 165. Galium verum. Gul galie. - 218. Asperula odorata.

Nordisk Galie. Måra. Hvit J. Marias sänghalm. Hvit Mära. På Finska: Mattara.

Örtsjelken är sträf och upprättväxande. Bladen sitta 4 tillsamman midt emot hvarannan, äro lansettlika, 3ådriga och utan hår. Frukten är styfhårig (hispidus).

Linn. Fl. Su. p. 44. Cl. 4. Tetrandria. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 61. Kl. 4. Fyrmänningar. 1:quinn.
K. Vett. Akad. Handl. 1745. s. 244.
Pallas Reise d. d. Russ, R. T. I. s. 62—64.


Detta talrika slägte kännes igen med sin enbladiga, 4delade, platta blomkrona, fästad öfver fruktämnet, som sedermera utgöres af två tätt sammansittande frö. Arten som vi här upptaga är allmän, kan blifva mest alns hög, men ibland ganska låg på dålig jord och har mångårig, krypande, grenig, smal och mörkröd rot. Bladen sitta liksom i kors 4 st. tillhopa ikring stjelken, äro olika stora och i kanten sträfva. Blomvippans grenar dela sig i 3:ne, hvilka åter 3grena sig, o. s. v. (trichotomia). Blomstjelkarne bära hvardera liksom en liten blomqvast (corymbus), med merendels 2 äggrunda blomskärmar. Dess hvita blommor utspricka i Juli eller Augusti, och växten träffas temligen allmän på ängar och torra ställen och räknas för bladens skull, som sitta i stjernform, till nat. Örtflocken pl:ae Stellatae.

Som foderväxt rekommenderar sig icke nordiska Galien, emedan hästar äta den icke, och hornboskapen ogerna. Ej heller äger den ännu rum ibland de medicinska. Endast såsom färgväxt har den synts förtjena sin plats ibland Sv. Botanikens i första Afdelningen förekommande örter. I åtskilliga landsorter nyttjas roten till röd färg på ylle, och på somliga ställen förhöjes färgen derigenom, att godset, antingen förut eller efteråt, färgas gult med björklöf (N:o 80). Rötterna samlas tidigt om våren eller sent på hösten, rensas, torkas och stötas eller malas till mjöl. Detta blandas med mjöl af malt, eller ock kan i stället för maltet, brukas svagdricka vid kokningen. I grytan läggas godset och pulveriserade roten med sädesmjölet, hvarftals i mån af godsets myckenhet. Vatten tillslås (eller svagdricka) och kokas en stund; sedan upptages godset, sköljes och torkas.

— Ryska inbyggare bruka en annan Galie-art (Galium mollugo), funnen vid Stäke, på K. Djurgård, i Upland, Roslagen m. m., jemte roten af Färgmadra (Asperula tinctoria) till röd färgning, och som förmodligen nord. Galien kan på lika sätt nyttjas, anföra vi äfven deras sätt att handtera den arten, som hos dem är bruklig. Torkad och pulveriserad, antingen i trämortel eller qvarn, göres af rötternas mjöl med vatten, en tjock deg, som öfver natten sättes i varm ugn. Följande dagen tillslås mera vatten, omröres och kokas ganska väl. I vattnet som nyttjas till utspädning, koka somliga förut litet ung Ek- eller Björkbark, andra litet aska i stället, hvaraf färgen skall blifva klarare. När färgsoppan synes nog röd, doppas yllegodset 2—4 ell. 6 gånger, först i soppan ljum, men sista gången kokande; emellan hvar gång bör godset torka. Slutligen sköljes det i strömvatten och torkas. Egentliga färgämnet finnes i rotens bark eller yta, och derföre ger det svartröda pulvret, som vid lindrig stötning först erhålles, den vackraste färgen.

Tab. — fig. a. Fruktämnet med märket. — b. blomma; båda förstorade.


Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.