126. Poa annua. Hvitgrö.

Botanical name: 

126. Poa annua. Se även #30, Jättegrö, Poa aquatica. - #88, Slåttergröe, Poa pratensis. - #102, Mannagräs, Poa fluitans. - #126, Hvitgrö, Poa annua.

Hvitgrö. Årigt ängsgräs.

Stråen äro mest upprätta, hoptryckta och vid roten greniga. Blomvippan med nästan vinkelrätt utgående grenar, äggformiga småax och åtskilda, frisittande, 5ådriga småblomster.

Linn. Fl. Su. p. 28. Cl. 3. Triandr. 2:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 45. Kl. 3, Tremänningar. 2:quinn.
Berg. Tal om Sv. Ängskötseln. s. 67.


Ibland de 4 arter (N:o 30. 88. 102. 107) af Grö-slägtet, hvilka redan fått en plats i detta verk, finnes vid N:o 102 slägtkarakteren till en del upptagen. Det kan här tilläggas att båda blomfoderskalen äro mångblommiga och småaxen vid basen rundade.

— Ifrån dess mångtrådiga åriga rot, uppskjuta många något nedliggande strå, som vid lederna slå nya rötter, ej långt från de gamla. Bladen äro smala, jemnbreda, platta, här och der på tveren krusiga, slankiga, och i kanten sträfva. Blomvippans grenar utgå mest 2 och 2 åt sidorna; småaxen äro släta, gröna och hvita. Blomfoderskalen äro olika stora, kölformiga och spetsiga. Småblomstren sitta åtskilda, äro något trubbiga, hinnaktiga i kanten och icke med hår fästade vid hvarann och således frisittande (liberi). Den blommar nästan hela året, stundom under snön, växer allmän, i synnerhet vid byar, hus och på ängar, samt är i trädgårdar ett förtretligt ogräs.

— I fjälltrakter skall den ur blomhvippan skjuta skott, liksom till nya stånd (vivipara), i likhet med Fårsvingeln (N:o 78).

Såsom foderslag med årig rot är detta gräs, för de med konst tillredda ängar, icke synnerligen att rekommendera, och då dertill kommer att gräset är lågväxt och fyller icke stort i ladan, skulle det snart synas som det ej förtjänte mycket afseende. Likväl skall det vara för kor ovanligt mjölkökande och gifva smöret förträfflig god smak. Det bästa smör, som fås i London, kommer ifrån öfra delen af Suffolk, hvarest detta gräs växer i ymnighet, och täcker der betesfälten öfverallt, hvarföre det också kallas Suffolk grass. Hr. Stillingfleet ökar denna anmärkning med ännu en annan, att som gräset ej är ömtåligt och lider ej, utan frodas bättre om det trampas, så kan till dess ymnigare växt bidraga, att lindrigt låta med en vält nedtrycka det i början af sommarn eller våren. Dess egenskap att ifrån stråen slå nya rötter i jorden, kan vara orsaken att det växer frodigare sedan det blifvit nedtryckt.

Tab. — fig. a. Pistiller, ståndare och håningshus förstorade. — b. ett af små-axen, med sina blomster, sedt genom förstoringsglas.


Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.